Fick en smärre panikkänsla imorse när jag märkte att dörren uppe i trappen var låst. Nu har det hänt, tänkte jag, Fritzl-style.. När jag samlat mig kom jag på att jag kunde klättra ut genom fönstret och låsa upp utifrån, men sen upptäckte jag att min väska var uppe i hallen. Startade datorn i hopp om att få någon klok person att prata med som kunde intala mig att allt var okej. Det gick inte att ansluta. Nu är det kört var det enda jag kunde tänka!
När datorn tillslut gav med sig fick jag tag i min kära mamma, som fick Inga's nummer och kunde ringa henne. Hon var på jobbet, men skulle packa ihop och komma hem. Satt inne i rummet i ca 3 timmar innan jag äntligen fick andas fri luft.

När Christian kom hem var det första han sa till mig; "Glömde helt att du kunde fly ut genom fönstret, ska komma ihåg att lägga stenar där".
Men hej hjälp! Från och med nu ska jag blogga vareviga dag, och slutar jag med det får ni ringa polisen! LOVA! Mamma vet adressen hit.