Som ni nog redan vet så tog den tyska landslagsmålvakten livet av sig i veckan. Det har senare stått i media att han led av en djup depression, och att han hade lurat alla till att tro att han var bättre. För tre år sen förlorade han sin dotter pga ett hjärtfel. I år adopterade han och hans fru en flicka. Anledningen till att han döljde sin depression var för att han var rädd att mista sitt barn, och även sitt jobb.

När jag och Inga först diskuterade det här var vi både överens om att det var otroligt själviskt av honom att ta livet av sig. Självklart måste det göra ont att mista ett barn. Men när han då vet den känslan, ska han orsaka samma smärta igen för sin fru och dotter genom att ta livet av sig? Och alla människor som räknar med honom, inte bara hans familj och vänner. Utan här pratar vi om en känd person, en som har ett helt land bakom sig.

Senare när vi fick reda på att han faktiskt led av en djup depression, och att år av behandling inte hjälpt, blev jag helt plötsligt inte lika säker på vad jag kände längre. Kändes det helt plötsligt mer acceptabelt att han tog livet av sig? Hans fru sa i en intervju "Jag trodde att med våran kärlek skulle klara oss igenom detta, men det gjorde vi inte". Jag lider med hans familj, och Tyskland är i sorg.

Kändisskap gör dig inte lycklig.
Pengar gör dig inte lycklig.
Se till att omringa dig med människor du älskar, och som älskar dig. Skulle det ofattbara ske, och något skulle hända med någon av dessa, så måste man komma ihåg att det är inte slutet av världen. Kämpa för dom som finns kvar.
Och känns det som att du ska drunkna. Kom ihåg, du kan simma!

Jag älskar er!