Är det inte det drygaste som finns när man ser någon, men kan inte placera vem det är? Det hände mig igår när jag var på affären. Går i en gång, möter en kvinna, och båda säger hej. Sen smyger jag runt henne i säkert tio minuter, tittar och försöker komma på vem det är.
Jag menar, så många äldre kvinnor känner jag inte här..
Jag var så desperat att jag var nära på att gå upp och fråga hur vi kände varandra. Men på väg till bussen kom jag på det, och jag fick återigen sinnesfrid.


Komiskt förresten, nu när jag skrev det kom jag på det.
Sånt är livet.