Tänkte jag skulle skriva lite om min tid i Tyskland hittills.

Kan ni tro att jag redan har varit här i fyra månader? Känns som mycket kortare tid, och att det snart är ett halvår är helt ofattbart.

I början av min vistelse här var jag väldigt osäker. Jag kände inte familjen, jag talade inte språket, jag accepterades framförallt inte av barnen. Jag som bott själv i tre år, och varit van att ta hand om mig själv, var helt plötsligt totalt handfallen och hade inget annat val än att helt förlita mig på Christian och Inga. Två personer som jag känt i en vecka.
Jag känner nu att jag kan erkänna att det var väldigt svårt i början. Det var många gånger längtan till Sverige var så stor att jag nära packat väskan och beställt biljett. Att jag blev kritiserad över hur jag skötte mig efter två veckor här gjorde inte saken bättre. Då gav jag nästan upp. Jag tänkte att det inte var värt det. Att jag skulle ge mig ut på ett sånt här äventyr när jag redan hade vänner och familj?

Idag är jag glad att jag inte gav upp.
Istället tog jag den kritiken, och den upplevelsen och förvandlade det till något bra. Jag tog det till mig, och med hjälp av det kunde jag förbättra mig själv och hur jag skötte mitt jobb. Jag är nu väldigt nära barnen, även fast dom kanske inte alltid lyssnar på vad jag säger. Jag anser själv att jag förstår tyska väldigt bra, och har även blivit bättre på att prata. Jag trivs faktiskt rätt bra med livet för tillfället!

Och nej, jag har kanske inte så många vänner här. De flesta helger sitter jag inne. Men istället för att älta det, så är jag istället glad över det jag har;

Hemma i Sverige vet jag att min familj väntar på mig. Jag älskar dom för att dom står ut med allt mitt rabbel och mina funderingar. Jag har vänner som skickar små sms innehållande orden "Jag saknar dig". Ni vet inte hur mycket det betyder för mig. Jag har en familj här i Tyskland som verkligen bryr sig. Och därför anser jag mig ha väldigt tur. Man kan lika gärna hamna i en familj där föräldrarna jobbar hela tiden, och inte bryr sig ett smack om man verkar må dåligt. Här bryr dom sig!

Det här året vet jag kommer föra med sig bara positiva saker.
Jag kommer föralltid ha en otrolig livserfarenhet, och jag är stolt över mig själv som vågade. Det kommer inte alltid vara lätt. Men jag begär inte att livet ska vara en dans på rosor. Någon dag kommer jag vara ledsen och vilja åka hem. Men jag vet att nästa dag kommer det kännas bättre igen.

Just nu ser jag fram emot besöket om tre dagar,
och sen att få uppleva en tysk, grön jul =)