M-L, M-L, M-L. Vad ska man säga?
Du är sannerligen one of a kind.

Efter att ha klivit av bussen och med nöd och näppe tagit mig in i trapphuset, så hör jag steg från trappen. Ner kommer M-L, i det lyxigaste mjukisbyxorna, och den finaste stickade tröjan som någonsin skådats. När hon ser mig spricker hon upp i ett leende och säger glatt hej. Trevlig som man är säger jag givetvis hej tillbaka. Hon börjar snubbla över orden men får till slut fram ett; D-d-d-d-du är uppe med tuppan? Sen pillar hon lite på mitt hår, vänder på klacken och går ut.