Tyra skrev om sin katt. Jag fick inspiration till att göra detsamma.


När jag var tio år såg jag en annons på kattungar nere på ICA's anslagstavla när jag väntade på bussen. Jag tog numret, nämnde kort för mamma att jag ville ha en katt, och sen smög jag in på mitt rum och ringde. Även fast jag ännu inte fått mina föräldrars medgivande. Några dagar senare åkte vi till Ytterturingen för att hämta upp den lilla lurven. Jag köpte honom för tjugo kronor (xd).
I bilen jamade han hela vägen hem.

Katten Rasmus fanns redan i våran familj när nykomlingen kom.
Har ni hört talas om filmen "Rasmus, Pontus och Toker"? Därifrån kom iallafall hans namn. Pontus. Det utvecklades rätt snabbt till smeknamnet "Tusse".
Men de flesta känner honom som "Bullen".



Alltid när vi bytte sänglakan, så kastade vi ut dem i korridoren medan vi lade i nya. Pontus passade då på att gå och kissa på de gamla lakanen.
Det var inte alltid en fröjd för ögat..

När han varit ute och ville in, så hoppade han upp på kökets fönsterbräde, ställde sig på bakbenen och krafsade på fönstret. Det fanns alltid spår av hans små tassar där. Det var dock inte alltid mamma glad för. En gång halkade han och ramlade ner. Det tyckte jag var roligt.



För ett par år sedan var han med om en olycka.
Vi vet inte vad som hände, men han fick frakturer i bakbenen, och han bröt svansen. När vetrinären gav oss ett dilemma; Operera bort svansen, eller avliva, så var valet självklart. Efter det kallade Micke alltid honom Stumpen. Men inte älskade jag honom mindre för det.

En gång när jag och Elle kvällsfikat, så satte jag in Tusse i kylskåpet medan Ellinor var på toaletten (nej, inte jättehygieniskt kanske). Eftersom vi skulle plocka undan fikat, så ville jag att hon skulle öppna kylskåpsdörren och få sig en överraskning. Men helt plötsligt skulle hon göra en massa annat. Jag sprang efter henne och försökte få henne att gå till kylskåpet. Efter alla tappra försök slänger jag ur mig; MEN HAN KOMMER JU DÖ!


Han hade också en fas när han kissade i handfatet. Jag kunde stå och borsta tänderna, och plötsligt hoppar han upp framför ögonen på mig och gör sina behov. Jag tyckte dock det var väldigt duktigt av honom. Med förebilden Rasmus, som kissade och bajsade där han kände, kan man ju inte tycka annat.

Han ville alltid sova med mig, och jag ville alltid sova med han. Om han sov i soffan när jag skulle lägga mig, så bar jag alltid med honom till min säng istället. Då skedade vi. I was the big spoon.
Om jag och Ellinor skulle sova på hennes rum, så var Pontus också med i sängen. Det spelade ingen roll att hon tog upp mest plats i sängen, eller att Elle var allergisk. Han skulle vara med! Senare på natten när han ville ut från rummet, så tvingade jag Elle att gå upp och öpnna dörren för att jag inte orkade.
Han visste alltid när jag var ledsen, och då kom han upp och strök sig mot mitt ansikte så jag fick en massa hår i munnen.



Dagen innan julafton 2009 får jag reda på att två veckor tidigare har Pontus blivit avlivad. Även Rasmus. Fast de var fullt friska. Jag kommer nog aldrig förlåta mig själv för att jag åkte ifrån honom. Och för att jag aldrig fick säga hejdå till min själsfrände. Pontus var den finaste katt en människa någonsin kunnat få.
Jag hoppas att du har det bra, vart du än är ♥♥♥