Åh nej.
Idag är en sån där dag där allting bara känns fel.
Jag vill inte vara glad, och jag vill verkligen inte jobba.
Jag vill absolut inte titta mig i spegeln, för idag passar ingenting på mig.
Idag tvivlar jag på om jag kommer klara av att börja plugga igen.
Om jag kommer klara av att börja om i en ny stad. Med nya människor.
Jag kommer inte kunna köra bil, för jag kommer bara åka vilse.
Jag kommer aldrig hitta någonstans att bo. 
Och jag kommer ändå inte ha råd att bo där..

Jag känner att jag inte kommer orka göra någonting av mitt liv.
Just nu vill jag helst av allt bosätta mig i en stuga mitt ute i skogen.
Och sen leva där. För evigt. Själv.


Var till kontoret och skrev på papper om min uppsägning.
Fick arbetsgivarintyg också. Det var mycket fina ord.
Det hjälpte tyvärr inte. Får uppskatta det en bättre dag.