Trista måndag.

Just a few more hours, and I'll be right home to you.
I think I hear them calling. Oh Beth, what can I do?

Jag snofsade upp mig en aning och gick ner på stan.
Är redan trött på att sitta hemma i lägenheten. Jag förstår inte människor som kan gå arbetslösa hela sitt liv. Rastlös! Nu är jag ju inte arbetslös riktigt ännu, men har inge jobb alls på hela veckan. Och värre blir det när Pärra aldrig är hemma och håller mig sällskap. 
Gick iallafall en sväng på stan. Ett par affärer, men inhandlade endast en kaffe till slut. Satte mig vid ån och blickade upp på Domkyrkan. Sade farväl till vackra Uppsala.

Tio meter från lägenheten började det regna. 
Så nu blir det en dusch, och sen mys framför film tror jag allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback