Ingen kan ha missat historien om fågeln som kom in genom fönstret förra veckan. Det var nog en syn för gudarna när jag klockan fyra på natten springer omkring med täcket över huvudet och skriker. När den tillslut, efter lite spatserande runt i lägenheten, tog sitt förnuft till fånga och flög ut genom de vidöppna fönstrena, så kan jag erkänna att jag hade lite svårt att somna om.

I söndagsnatt, efter att ha spenderat hela helgen utomsocknes, så såg jag faktiskt fram emot att få sova på min mdrass i min lilla myshörna. De första jag möts av när jag kryper ner är en silverfisk som simmar fram. Det var bara att ta kål på den, och jag lever nu i en ständig rädsla att jag äter silverfiskar i sömnen, och att mina magsafter är som ett enda stort vattenland för dem och där lever de och frodas.

Igårnatt var det en nattfjäril som började fladdra runt omkring mig. Och det är skapligt trevligt när man ligger och försöker sova. Garderade mig med en VeckoRevyn, men då helt plötsligt försvann den, som att den vittrade fara. Men ack den som trodde att sömnen nu var räddad, för den kom tillbaka. Några smällar med tidningen, fjärilen var död, och jag har nu ett härligt märke av inälvor på väggen.

Och nu, natten som var, spenderade jag inte heller ensam. Ligger med täcket halvt om halvt på mig pga värmen. Känner som att något kryper på benet, men avfärdar det endast som hjärnspöken (vem skulle klandra mig om jag blivit lite paranoid på senaste liksom). Började helt plötsligt krypas på armen, så lika bra att kolla tänkte jag. Och mycket riktigt, en spindeljävel har jag spatserandes på armen. Den här gången orkade jag inte ens bli rädd. Fick ner den på madrassen, drämde ihjäl den med handen, och knipsade sen iväg den under madrassen.

Vad kommer härnäst? Orm? Råttor? En häst?

Tur man verkar ha blivit smått avskräckt vad gäller äckliga djur..