TÄNK, att min farmor fyller hela 97 år idag. Helt galet!

Hon är i varje fall världens bästa farmor. Jag tänker på henne ofta, och saknar henne.

Hon är numera ganska trött. Både i kropp och sinne. Hon kommer inte ihåg så mycket längre. Hon vet inte alltid vem man är när man hälsar på. Men ibland kommer det stunder av total klarhet. Väldigt sällan numera. Och nu var det också ett tag sen jag träffade henne.

När hon bodde brevid oss i sin lägenhet var det så mysigt att bara springa över och gunga i hennes hammock, eller äta hennes våfflor. När mamma och pappa åkte utomlands och jag och Rasmus fick bo hos henne. Jag blev så trött på nätterna när hon låg och snarkade =)

Hon är den enda av mina far- och morföräldrar som jag kommer ihåg. Och det är nog därför hon ligger mig så varmt om hjärtat. Jag älskar min farmor!