Jag verkligen älskar dessa personer som fått allt serverat och aldrig behövt ta någon kritik i hela sitt liv. Det resulterar nämligen i att när någon (i detta fall jag) äntligen säger ifrån angående deras sunkiga beteende så får man tillbaka att man ska dra åt helvete och att personen inte vill ha med en att göra längre...
Personen har tydligen aldrig hört talas om konstruktiv kritik. Ser jag människor som mår dåligt över hans beteende. Människor som jag tycker om. Då klarar jag inte av det.

Medan personer som tycker exakt likadant som mig kommer komma undan med det här nu är det jag som får hela skulden bara för att det var jag som verkligen vågade säga till på riktigt. 

Jag kommer också inte längre kunna behålla den vänskapskretsen jag längtar efter för att han har nästlat sig in i min fina väns liv och vägrar släppa taget. Han har förlorat vänner förr på det viset men det verkar han ändå inte inse. 


Du. Livet är tufft ibland.
Ta en tur utanför Rätan. Bli ödmjuk. Och snälla, sluta inbilla dig att världen kretsar kring dig.
Vill du ha plats så får du ta den själv. För ingen kommer ge den till dig. 

Och Gud ska veta vad chanser du fått. Hur många gånger jag inte översett med ditt beteende i hopp om att någonstans där inne finns en vacker människa. Det gör det säkert - långt in.
Men jag är fan för trött för att fortsätta leta.