Tänk, jag önskar jag kunde skriva att uppdateringen varit dålig pga den underbara sommaren jag är upptagen med att ha. Bada, sola, äta glass, ha semester..
Som sagt, önskedrömmar.

Jag vet inte sist jag haft en sån här dålig sommar.
Ljuspunkter har funnits - självklart! Men när jag ser tillbaka på den så känner jag inte mycket. Har jag ens haft några känslor den här sommaren? Glädje? Sorg?

Jag har solat. Jag har ätit massor av glass. Jag har skrattat. 
Jag har haft semester då jag stråkade med min storasyster. Jag har haft semester och fått en väldigt fin vecka i Göteborg. Men jag känner mig ändå bara känslokall. 

Då är det med andra ord dags för en förändring. 
Kanske har jag vuxit ifrån Rätan. Äntligen? Kanske har jag ingenting kvar här att hämta?!
Snart nio månader i den här byn och jag känner mig mer än nöjd. Det brukar väl vara runt den tidsramen jag vanligtvis stannar på ett och samma ställe nu på senare åren.

Därför börjar jag nu med att sätta mig på ett plan och åker till ett soligt och varmt ställe ett tag. Jag har inte bestämt hur länge. Men det känns faktiskt ok. För en gångs skull känner jag att jag inte vill planera. Jag vill bara åka iväg och sen se vad som händer. Ta dagen som den kommer. Kanske stannar jag en vecka. Kanske stannar jag längre än alla tror. Kanske stannar jag för evigt. Är det inte egentligen skönt att inte ha en aning?