Inte kommer jag ihåg att det var så här krävande att jobba. Kroppen fick väl en superchock när klockan ringde sex. Har ju haft sovmorgon så gott som varje dag i två månader. Efter att farmor dog har tanken på att komma tillbaka till Östgärde inte varit särskilt lockande. Men eftersom jag inte lyckas få ändan ur och hitta på något så.. Jag kan inte längre leva på kärlek och luft heller.

Men iallafall, tar väl ett tag innan kroppen hajar att den är i work-mode igen och tills dess får jag acceptera att jag blir lite avtrubbad.

Ska nog sätta upp en lapp till mina arbetskamrater också. Berätta att jag är tillbaka och att det då är bäst de sköter sig. Jag är ju en sån som skvallrar :)